Projektbeskrivning

 

Alla jobb

Hur når vi asylsökande bäst?

Kund
Folkuniversitetet och
Stockholms Läns
Bildningsförbund

Uppdrag
Genomföra soffgrupper
för att ta reda på vilken
typ av folkbildnings-
verksamhet asylsökande
har störst behov av.

Kategorier
Soffgrupper

Vad vet vi om människor egentligen? Vad gör dem glada eller ledsna? Vad får dem att agera eller reagera? Vad har de för erfarenheter eller behov? Vi tycker inte att dagens undersökningsmetoder är tillräckligt bra på att ta reda på det. Därför har vi utvecklat en egen undersökningsmetod som vi kallar ”soffgrupper”. Det är en form av kvalitativa diskussionsgrupper där vi tar hänsyn till vilken miljö undersökningen sker i, vad och hur vi frågar samt hur resultaten tolkas. Det här ingår ofta i våra plattformsarbeten, men vi tar även uppdrag där vi enbart genomför soffgrupper. Hösten 2018 blev vi till exempel kontaktade av Folkuniversitet och Stockholms Läns Bildningsförbund för detta.

Bakgrund
Projektet var ett så kallat TIA-projekt (Tidiga insatser för asylsökande) vars övergripande syfte var att motverka passivisering av asylsökande under asyltiden, underlätta kontakten med den svenska arbetsmarknaden och främja en framtida etablering för dem som beviljas uppehållstillstånd.

I dag finns det ca 9 200 människor som söker asyl i Stockholms län. Problemet är att de olika folkbildningsorganisationerna inte når det stora flertalet i dagsläget.

Uppdrag
Vårt uppdrag var att få kunskap och insikter om målgruppens vardag och deras relationer till olika former av utbildning. Och på så sätt få ökad förståelse för hur de söker information och vilken typ av verksamhet det finns störst behov av.

I uppdraget ingick också att vi skulle ta fram ett underlag som kan spridas och användas av samtliga aktörer inom folkbildning och i ideell sektor som arbetar med målgruppen asylsökande i Stockholms län.

Mål
Utifrån en ökad kunskap och förståelse om målgruppen vill vi bidra till att nå fler och få fler att delta i riktade insatser inom folkbildning.

Genomförande
Vi genomförde tre olika soffgrupper med asylsökande:
– 3 kvinnor från Iran, Palestina och Syrien
– 3 kvinnor från Palestina, Afghanistan och Etiopien
– 5 personer, varav två par från Iran, med tolk

Slutsatser
Många asylsökande känner att de sitter fast och mår psykiskt dåligt av att inte veta var de befinner sig i sin asylprocess, inte kunna språket, inte förstå rättigheter, samhället och vilka möjligheter som finns eller vad som händer med vänner och familj i hemlandet.

Att delta i kurser och utbildningar handlar inte om personlig utveckling utan om att komma tillbaka till livet och de personer de egentligen är. Det handlar inte om självförverkligande utan om att vägen till integration ska bli så kort som möjligt.

Det handlar inte heller om att man är uttråkad, utan om att man kan bli djupt deprimerad och till och med självmordsbenägen.

 

…………………………

”Det är inte en frustration, det är en sorg och ett utanförskap.”
– citat från deltagare

…………………………

”Jag vill lära mig svenska snabbare så att jag kan komma tillbaka till livet och bidra till samhället.”
– citat från deltagare

…………………………

 

Språket är grunden och vägen till integration. Aktiviteterna behöver därför vara utformade utifrån olika behov och språknivåer.

Men det är också avgörande att förstå samhället för att integreras väl. Det viktigaste ämnet för dem är ”Sverige”.

Det är stor informationsbrist på alla nivåer, det är därför så många inte kommer till kurserna. Det behövs mer och bred information regelbundet. Och den måste finnas på olika språk.

Det behövs en samverkan mellan alla organisationer som jobbar med asylsökande.

En av deltagarna sammanfattade livssituationen för många asylsökande med ett citat av Berthold Brecht:

”Det sorgligaste med att vara flykting är inte flykten utan att man inte har någon plats när man kommer fram.”

 

Leverans
Vi presenterade vårt uppdrag och våra slutsatser för representanter för olika folkbildningsorganisationer i Stockholm och levererade en dokumentation som de kan arbeta vidare med i sina organisationer.